Jag läste nyss ett riktigt bra inlägg av Martin Melin ni vet han, polisen, som van Robinson för typ 100 år sedan, och numera är gift med en av mina absoluta favorit författare, Camilla Läckberg.

Jag kan inte annat än hålla med.

Låt barn vara barn, lägg inte in massa värderingar i deras lek. Det är vi vuxna som är ansvariga för hur barn blir som vuxna.

Att det är skillnader mellan män och kvinnor, är ju ren fakta. Däremot behöver det inte resultera i skillnader i hur man lever.

Hos oss försöker vi dela så mkt som möjligt på allt. Vi lagar båda mat, vi diskar båda två, vissa saker får han inte göra för att han har en tendens att ha sönder saker. Han skruvar och borrar mer än mig, men mest för att jag har tagit Alvin då, och Danne helt enkelt tycker det är roligare. Däremot får han absolut inte måla, det gör jag. Vi städar båda två, men på olika sätt.

Vi kommer båda två spela boll eller hockey med Alvin, men Danne får nog ta mer hockey än mig, han har ju trots allt spelat själv.

Är nästa barn en flicka kommer vi göra allt för att inte göra skillnad på dem. Annat än de skillnader som deras personligheter gör.