Jag har varit skitdålig på att uppdatera här ser jag....

men de har varit lite rörigt å hattigt, å allmänt förvirrat.... så jag har helt enkelt inte pallat.....

Men nu är det så att vi har kommit överens om att separera, inte göra slut, separera. Jag kommer bo kvar i lägenheten å A flyttar. Till att börja med 6månader, sen får vi utvärdera.

De är både fruktansvärt skönt, och fruktansvärt tråkigt. Men detta är de enda sättet. Vi behöver vara ifrån varrandra. A behöver bli tvungen att ta vara på sig själv, å sköta all markservice på egenhand. Jag behöver slippa tjafsandet om vem som gjort vad, eller inte gjort vad.

De är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot denna separation. De handlar inte om att vi inte har känslor för var2andra, de handlar mer om att vi fortfarande älskar varandra, och vill ge oss en ärlig chans att rädda vårat förhållande.

Oavsett utgången av detta, jag hoppas på "försoning, så är detta den enda lösningen. Det kan helt enkelt inte bli värre än de har varit.