blir tydligen ensam inatt, jag vet faktiskt inte om jag är så värst ledsen för de,.... eller ens förvånad.....

för den som inte är så mkt för att läsa mellanraderna,...

Nej. Jag och A har de inte så värst bra nu.... inte enligt mig iaf.....

Ush jag hatar de här,. ! jag saknar honom, men jag saknar den där killen som jag föll för, han som lyssnade på mig, han som tyckte om att ligga tätt, tätt å kolla på film, killen som faktiskt hade egna åsikter och inte lät som en skiva som hakat upp sig, han ville prata framtid, som hade tankar och planer,(realistiska) och som inte lade så mkt energi på att spela tuff, den killen är som bortblåst.

för min del så känner jag att jag börjar hitta tillbaka till den tjejen jag va när jag träffade A. De konstiga är att han inte verkar fatta de själv, han har lyckats med bravaden att få mig att inte vilja sjunga, inte dansa, han har helt enkelt lyckats trolla bort tjejen han föll för. Han har tillåmed lyckats med att få mig att känna mig fet, ful, å en massa annat otrevligt!

jag vill inte ha de så! Men han vill inte lyssna på de örat, han vill helt enkelt inte ta ansvar för hur han beter sig.

Så, med detta sagt så kanske de inte är så konstigt att jag njuter av ensamheten =)